Hur saker ibland kan missuppfattas

Jag bor hemma med mina föräldrar och lillasyster. vi bor i en lägenhet som är "just perfect", det är bara en liten grej vi är inte de mest sociala människorna(en personlig åsikt eftersom våra stora käftar gör att vi oftast misstags för att vara sociala, WRONG!), så när någon ringer upp till oss med porttelefonen trots att de inte känner oss, lägger vi på oftast med en snäll kommentar som " du kan väl ringa till den du ska till", eller "varför ringer du inte hem till dig själv?". Alla väldigt resonabla svar eller hur??!!

I alla fall de har börjat ringa på, busringa på våran dörr vilket är jätteirriterande. Jag hinner inte fånga dem i aktion men om jag skulle få chansen hade jag planerat en rejäl utskällning. Det har inte hänt en än men jag hade lovat mig själv efter första busringningen att ungarna( hatar barn)skulle få världens världens bästa utskällning.
Min pappa fick chansen den 18 november 2010.

Det ringde på dörren som vanligt, ringningen följdes av småfnitter, min pappa var i köket och förbredde lite frukt till sin smoothie, så han var ganska nära dörren. Han öppnar dörren för titta vem är, framför honom står två småbarn som är så förskräckta att de inte ens vågar springa bort. Min pappa börjar skälla ut dem: "varför ringer ni på, ring inte igen, det uppskattas inte. Jag kommer annars prata med era föräldrar, förstått?"
"Ja"
"Gå härifrån nu, GÅ!"
Det kanske inte verkar som världens bästa utskällning eller hur!?!!, men för mig ligger utskällningens klass i effekten. När min pappa sa allt det där, råkade han hålla i en stor, vass kniv som också råkade vara riktad mot ungarna. Det råkade pappa dock glömma bort ända tills han stängde dörren, fast då hade redan skadan skett. HAHAHA!!

Song of the day: Angus&Julia Stone- Draw your sword